Jag valde ut en god dryck, i detta fallet en god skogsbärs-cider. Fyllde iPoden med Alan Watts, en fantastisk professor (tror jag han är) och filosof.
Ett exempel på hans fantastiska filosoferande:
Fyllde badkaret med varmvatten. Släckte ljuset och lade mig i vattnet och lyssnade på diskussioner om identitet och buddhism.
Det var så mörkt att jag nätt och jämnt kunde se skuggan av handen framför ansiktet. Med vidöppna ögon såg jag ingenting överhuvudtaget oavsett vart jag vände huvudet. Det var enormt avslappnande!
Först var det lite läskigt faktiskt, det är en känsla man inte är van vid. Det var en skrämmande inblick i hur det skulle kännas att helt plötsligt bli blind. Men efter 5 minuter så bara släppte allting och jag låg bara med ögonen öppna och stirrade ut i ingenting. Fantastiskt skönt.
PS. Titeln på inlägget är från “The Raven” av Edgar Allan Poe
Varför har saker färg? Vad är genomskinligt? Hur kan någonting blekas i solen? Hur kan någonting ha olika färger trots att vi bara belyser det med en specifik färg?
Allt detta och lite till får du svar på i en 9 sidig (12 inkl bilagor) rapport med en teknisk jargong som den vanliga människan förmodligen ändå inte kommer förstå!
Ett urdrag (eller rättare sagt hela) inledningen till rapporten:
Optiska effekter som ljusutsändning och ljusabsorption framstår i alla material. Bandgapet mellan valensbandet och ledningsbandet i materialet gör så att det synliga ljuset absorberas i olika grad. Är gapet väldigt stort blir ämnet genomskinligt, om ämnet bara har ett distinkt bandgap kan vi se att ämnet absorberar ett visst ganska kort intervall av våglängder, den absorptionen är vad som ger materialet sin färg. I den här laborationen ska vi titta på hur vi kan framkalla absorption, hur vissa material inte absorberar synligt ljus alls och hur vi kan framställa material för att absorbera en våglängd och sedan sända ut flera olika våglängder.
Är du intresserad av att läsa vidare (eller bara beskåda dess råa skönhet av vektorfigurer och ekvationer) så kan du hitta rapporten här. Och om du är intresserad av koden som skapade rapporten så återfinns den återigen här.
So i’ve just set up my slice on slicehost.com. It’s a 256mb slice so i’ve started to keep an eye on how much memory i’m using. Seems i had like 10 fcgi processes running with PHP, one that pulled 15% of memory, one that pulled like 7% and the rest pulling about 2% each. So this was a huge leak i thought. I only have 2 sites running on PHP so it seemed useless to have that many processes available for the sites. To limit this and reduce memory usage i changed this in my lighttpd config.
"max-procs" => 1,
"bin-environment" => (
"PHP_FCGI_CHILDREN" => "3",
)
This helped alot! It seems that lighttpd starts one process for each max-proc and 3 childrenprocesses for each max-proc. So this code results in 4 fcgi processes wich is more reasonable. I checked my sites to see if they slowed down but honestly, it just felt like they were faster. At the very least there was no difference. Once I surfed around the sites a bit the processes started pulling memory and came up to about 15% usage on one and 7% usage on the other again, but now i didn’t have 6 others pulling 2% each. This freed up around 10MB.
I now have a total of around 100-110MB free, that is, free incl. the cached memory. Which should be well and good and stand against most kinds of traffic i believe. My other 2 memory gobblers are mongrel_cluster which is pulling around 20% and MySQL which is pulling 14%. Postfix and Lighttpd are pulling just above 1% together so they are clearly not much more optimizable. I am a bit worried that mongrel is pulling 20% though. Of course most of the memory these processes use is cached, but it’s still pretty much. Anyone that can give me tips on how to further lower memory usage?
Då var man klar med ännu en labbrapport. Den här tog rätt lång tid att skriva också. Men det kändes inte så länge faktiskt, det blev 7 sidor text och 3 sidor Matlab grafer (6st).
Det handlar om tunneltransport. Alltså man skickar in en elektron mot en potentialbarriär, som helt enkelt är ett ämne som elektronen “inte gillar att vara i”, så det krävs lite extra energi för den att ta sig igenom materialet. Men den vill inte sakta ner och förbruka någon energi så den lånar lite energi från sina föräldrar för att hoppa igenom ämnet och komma ut på andra sidan i samma hastighet som den sprang i tidigare.
Om du är intresserad av en mer teknisk beskrivning så finns den här, och om du gillar LaTeX så kan du titta på koden för rapporten här.
Nu bör min blogg ligga tryggt och säker på min nya 256MB slice på slicehost.com!
Förhoppningsvis märker ni att sidan är snabbare men framförallt kommer ni märka att den numera aldrig kommer att gå ner. Skithärligt!
